Viktigt avgörande i Europadomstolen - barnmorska som vägrar abort nekas prövning

Den 12 mars beslutade Europadomstolen att inte pröva barnmorskan Ellinor Grimmark yrkande att hon fått sina mänskliga rättigheter när hon nekats anställning eftersom hon inte vill utföra aborter med hänvisning till sin tro. Domstolen anser att flera av yrkanden är uppenbart ogrundade.





Historik:





Grimmark är utbildad sjuksköterska och barnmorska och har nekats flera anställningar som barnmorska eftersom hon angett att hon inte vill genomföra aborter på grund av sin religion. 





Ärendet har tidigare prövats både i svensk tingsrätt och hos Arbetsdomstolen samt även varit uppe hos Diskrimineringsombudsmannen. Samtliga instanser har bedömt att hon inte blivit diskriminerad på grund av sin religion och Ellinor Grimmark har därför valt att gå vidare till Europadomstolen och stämma svenska staten. Europadomstolen har nu konstaterat att ärendet inte ska prövas.









Yrkanden och domstolens motivering för att ej pröva ärendet:





Barnmorskans förstahandsyrkande fokuserar på att det skulle i strid med Europakonventionens artikel nio om samvetsfrihet, tankefrihet och religionsfrihet att neka henne anställning. 





Domstolen konstaterar här att artikel nio inte innebär någon rätt till varken befordrande eller att inneha en specifik position. Även om tankefriheten i sig är en absoluta rättighet så får beteenden som härrör från tankefriheten begränsas om det har stöd i lag och lagen i fråga är nödvändig och proportionerlig i ett demokratiskt samhälle. Det anser Europadomstolen är fallet i detta ärende.





Barnmorskans andrahandsyrkande handlar om att hennes yttrandefrihet hade blivit beskuren. Hon menar att det ett uttalande i media som fått konsekvensen att en kvinnoklinik inte velat anställa henne. 





Här argumenterar domstolen att yttrandefriheten får begränsas i lag om det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle, och hänvisar till praxis om “pressing social need”.  Domstolen noterar dock att nekande av anställning är baserat på att barnmorskan inte är villig att genomföra sina arbetsuppgifter och inte på grund av uttalandet i sig självt. Barnmorskans yttrandefrihet har därmed inte hade blivit inskränkt och därför prövas inte om det rör sig om en befogad inskränkning eller inte.





Som tredjehandsyrkande menar barnmorskan att förvägrandet av anställningen strider mot Europakonventionens artikel 14 om skydd mot diskriminering. 





Domstolen fastslår här att diskrimineringsförbudet tar sikte på när det föreligger en jämförbar situation vilket det inte gör i detta fall.





Europadomstolen bedömer att flera av yrkanden är uppenbart ogrundande och att ärendet inte ska prövas.





Rättsfallsreferat här hos Hanna and Goliath Law & Education är framtaget tillsammans med juriststudent Pontus Almquist.














Den 12 mars beslutade Europadomstolen att inte pröva barnmorskan Ellinor Grimmark yrkande att hon fått sina mänskliga rättigheter när hon nekats anställning eftersom hon inte vill utföra aborter med hänvisning till sin tro. Domstolen anser att flera av yrkanden är uppenbart ogrundade.

Historik:

Grimmark är utbildad sjuksköterska och barnmorska och har nekats flera anställningar som barnmorska eftersom hon angett att hon inte vill genomföra aborter på grund av sin religion. 

Ärendet har tidigare prövats både i svensk tingsrätt och hos Arbetsdomstolen samt även varit uppe hos Diskrimineringsombudsmannen. Samtliga instanser har bedömt att hon inte blivit diskriminerad på grund av sin religion och Ellinor Grimmark har därför valt att gå vidare till Europadomstolen och stämma svenska staten. Europadomstolen har nu konstaterat att ärendet inte ska prövas.

Yrkanden och domstolens motivering för att ej pröva ärendet:

Barnmorskans förstahandsyrkande fokuserar på att det skulle i strid med Europakonventionens artikel nio om samvetsfrihet, tankefrihet och religionsfrihet att neka henne anställning. 

Domstolen konstaterar här att artikel nio inte innebär någon rätt till varken befordrande eller att inneha en specifik position. Även om tankefriheten i sig är en absoluta rättighet så får beteenden som härrör från tankefriheten begränsas om det har stöd i lag och lagen i fråga är nödvändig och proportionerlig i ett demokratiskt samhälle. Det anser Europadomstolen är fallet i detta ärende.

Barnmorskans andrahandsyrkande handlar om att hennes yttrandefrihet hade blivit beskuren. Hon menar att det ett uttalande i media som fått konsekvensen att en kvinnoklinik inte velat anställa henne. 

Här argumenterar domstolen att yttrandefriheten får begränsas i lag om det är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle, och hänvisar till praxis om “pressing social need”.  Domstolen noterar dock att nekande av anställning är baserat på att barnmorskan inte är villig att genomföra sina arbetsuppgifter och inte på grund av uttalandet i sig självt. Barnmorskans yttrandefrihet har därmed inte hade blivit inskränkt och därför prövas inte om det rör sig om en befogad inskränkning eller inte.

Som tredjehandsyrkande menar barnmorskan att förvägrandet av anställningen strider mot Europakonventionens artikel 14 om skydd mot diskriminering. 

Domstolen fastslår här att diskrimineringsförbudet tar sikte på när det föreligger en jämförbar situation vilket det inte gör i detta fall.

Europadomstolen bedömer att flera av yrkanden är uppenbart ogrundande och att ärendet inte ska prövas.

Rättsfallsreferat här hos Hanna and Goliath Law & Education är framtaget tillsammans med juriststudent Pontus Almquist.

Share and Enjoy !

0Shares
0 0